Att sitta vid datorn med Mini i knäet är alltid ett spännande sätt att bli medveten om att hon har längre armar än vad jag minns att Busan hade.
Glad att tangentbordet kan flyttas fort och att övriga saker nu är utom räckhåll.
Att sitta vid datorn och ha Busan bredvid sig är något helt annat. Hon sitter oftast och ritar eller pysslar och då kan man jobba i fred.
Men mysigt har vi!


Vilka sötnosar!!!
SvaraRadera